Ivar Arosenius

1909, under nyårsdagens sista timmar, förlorar Ivar Arosenius till sist kampen mot blödarsjukan. Trettio år gammal står han på tröskeln till sitt stora genombrott som konstnär. Framgångarna skulle knappast ha förvånat den självsäkre konstnären. Han lämnar efter sig en omfattande produktion: akvareller, teckningar, skisser, karikatyrer, oljemålningar, temperamålningar, sagor, bilderböcker, drastiska brev, bemålade dörrspeglar och utedass. En sporadiskt upprätthållen akademisk bildningsgång, där konstskolor kom att utgöra en mild motvikt mot Arosenius bohemiska natur, och ett antal bildningsresor på kontinenten, bar rik frukt i konstnärskapet. Genombrottet kom också snabbt efter hans död. Hans konst ställdes snart ut i Rom, München, Köpenhamn och Helsingfors.

Arosenius är och förblir en folkkär konstnär. Genom Kattresans brutala men samtidigt godhjärtade humor, och verk som Flickan och ljuset, har Arosenius fått en självskriven plats i den svenska konsthistorien. Men Arosenius är mer än dessa verk: hans stora produktion, framförallt under de sista åren i Älvängen, norr om Göteborg, visar på en bredd och en konstnärlig mognad som fortfarande har kraften att överraska.

Scenerna med vinets gud, de yppiga kvinnorna, de överförfriskade gubbarna med stora näsor som snart sagt alla kan känna igen som Aroseniusbilder, behöver kompletteras med de intima interiörerna från konstnärshemmet i Älvängen: här kan istället en enkel gryta eller en tilltufsad tygdocka utgöra bildens brännpunkt. Och just när konstnären har lämnat det burleska, åtminstone för ett ögonblick, för att ge sig hemmet i våld så uppstår något nytt – och stort – i konstnärskapet.

Arosenius alltför tidiga död skapade en särpräglad aura som utvecklats i en lång rad utställningar, kataloger och böcker. Varje utställning och studie har varierat bilden av konstnärens liv och verk, till övervägande delen utifrån material som återfinns i Göteborgs universitetsbiblioteks, Göteborgs konstmuseums och Nationalmuseums samlingar. Kronologin nedan är återgiven från Joanna Persmans text i Nordiska Akvarellmuseets katalog Ivar Arosenius utgiven 2005.

1878

Den 8 oktober föddes Ivar Axel Henrik Arosenius i Göteborg. Föräldrar: Baningenjören, kapten i Väg och Vattenbyggnadskåren Hennrik Alfred Arosenius (1841-1902) och Sigrid Elisabeth Rydén (1846-1929).

1891

Efter att ha genomgått småbarnsskola och erhållit förberedande undervisning i hemmet för privatlärare började Ivar Arosenius vid Göteborgs Realläroverk i klass 2.

1897

På hösten började Arosenius vid avdelningen för dekorativ målning vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Samtidigt påbörjade han studier vid Valand. Från och med den 1 oktober var Carl Wilhelmson hans huvudlärare.

1898

I juli debuterade Arosenius som presstecknare med några alster i boulevardbladet den röda fjädern, utgivet av journalisten och författaren Gustaf Uddgren. Den 30 augusti fick Arosenius elevdiplom och påbörjade sina studier vid Konstakademin i Stockholm.

1899

I november fick Arosenius en fri plats vid Konstnärsförbundets skola och övergick till studier där. Richard Bergh blev hans huvudlärare.

1901

Tidigt på våren återvände Arosenius till Göteborg och fortsatte sina studier vid Valand under Carl Wilhelmson, som för andra gången blev hans huvudlärare. På sommaren vistades Arosenius en tid på Orust tillsammans med kamraterna Gerhard Henning och Signe Lagerlöw. På sensommaren utvecklades kamratkretsen kring Arosenius, Gerhard Henning, Ole Kruse, Signe Lagerlöw och Esther Sahlin till ett bohemiskt konstnärskotteri om blev ett omtalat inslag i Göteborgs konstliv.

På hösten medarbetade Arosenius i Svenska Dagbladet. Han bidrog med två porträtt som illustrerade Johan Hertz konstkorrespondenser från Göteborg. Under november och december medverkade Arosenius tillsammans med Gerhard Henning och Ole Kruse i Göteborgs konstförenings höstutställning. Utställningen väckte ingen större uppmärksamhet. Under vintern inleddes en kärleksrelation mellan Arosenius och den blivande skådespelerskan Esther Sahlin. Med skiftande intensitet pågick förhållandet fram till september 1903, då Esther Sahlin avreste från Göteborg på en teaterturné.

1902

Den 14 januari avled Ivar Arosenius far.I maj deltog Arosenius i Valands elevutställning. Under sommaren var Arosenius gäst på en prästgård i närheten av Torsby i Värmland. Resan gjordes på initiativ av Arosenius kamrat, den blivande arkitekten Ernst Spolén, som inviterade Arosenius till sitt föräldrahem. Spolén skulle senare bli Arosenius svåger. Från Värmland företog Arosenius tillsammans med Spolén några utflykter till Norge och tog intryck av naturen och arkitekturen i trakterna. Under november och december medverkade Arosenius och Kruse i Göteborgs konstförenings höstutställning, även detta år utan någon större framgång.

1903

Den 31 januari öppnade Arosenius och Ole Kruse en gemensam utställning i en tillfällig lokal vid östra Hamngatan 39. Pressomnämnanden var välvilliga men behållningen dålig. Under våren medarbetade Arosenius i boulevardtidningarna Där ha' vi ägget och Klatsch. På våren medverkade Arosenius i Konstnärs-förbundets utställning i Göteborg, men uppmärksammades knappast.

I oktober reste Arosenius utomlands med syftet att fortsätta med sina konststudier på egen hand. Resan gick via Berlin och Munchen, där han stannade en kortare tid för att söka anknytningar till Simplicissimus - den stilbildande satiriska tidskriften som grundades 1896 av Albert Langen och förenade politisk karikatyr med litterära inslag.

1904

Vid nyårstid, förmodligen i januari, anlände Arosenius till Paris. Under våren träffade han åter Gerhard Henning. Sommaren tillbringade Arosenius tillsammans med Axel Törneman och dennes fästmö, Gudrun Höyer-Ellefsen samt ytterligare några konstnärer i fiskarbyn Coudeville i Normandie. I augusti återvände Arosenius till Paris, där han stannade under hösten och vintern. På vintern deltog han i Göteborgs konstförenings julutställning med hemsända arbeten.

1905

Den 24 mars invigdes Salon des lndependants i Paris. Arosenius deltog med 86 akvareller, därav 8 porträtt. Den 31 mars befann sig Arosenius i Antwerpen i väntan på båtlägenhet till Göteborg. Senast den 3 april var han åter i Göteborg, där han träffade sina kamrater. Genom Henning blev Arosenius bekant med Ida (Eva) Adler, som skulle bli hans hustru. Troligen i början av maj reste Arosenius vidare till Stockholm, dit hans moder och syskonen hade flyttat föregående år. Arosenius bodde hos modern vid Brahegatan 58 och arbetade en tid som medhjälpare till teaterdekoratören Manne Hallengren i dennes ateljé.

På sommaren sammanträffade han åter med Eva Adler i Stockholm. Den spirande kärleken fördjupades ytterligare under hösten, när Eva Adler påbörjade sina studier vid Konstnärsförbundets tredje skola. I oktober ställde Arosenius tillsammans med Oskar Bergman, Gerhard Henning och Arvid Jacobsson ut på Konstnärshuset i Stockholm. Utställningen fick välvilliga kommentarer av Tor Hedberg, men kritiserades av Georg Nordensvan. Vid jultiden förlovade sig Arosenius med Eva Adler. Paret beslöt att gifta sig snarast möjligt.

1906

25 februari gifte sig Arosenius och Eva Adler på Sämsholm, familjen Adlers lantgods utanför Herrljunga. I mars flyttade det nygifta paret till åby nära Norrköping. Den 4 juli föddes det första och enda barnet till Ivar och Eva Arosenius. Dottern döptes till Eva Benedicta Elisabeth (Lillan) i åby den 5 augusti. Under oktober och november deltog Arosenius i Salon d'Automne i Paris med 9 verk.

1907

Vid jul, eventuellt nyår, flyttade familjen till Göteborg och väntade på att ett hus i Älvängen skulle iordningställas för dess räkning. I maj kyrkskrevs familjen Arosenius i Älvängen, men inflyttningen hade förmodligen skett redan i mars.
I april deltog Arosenius i Svenska konstnärernas förenings vårutställning. Han uppmärksammades i pressen för temperamålningen Lycksalighetens ö (1906) - ett liknande motiv som han 1902 hade framställt i en akvarell med samma titel. Den 21 april utgav Hasse Zetterström ett specialnummer av Söndags Nisse med teckningar och texter av Arosenius. I april-maj deltog Arosenius tillsammans med en rad andra svenska konstnärer i Grosse Berliner Kunstausstellung.

1908

I maj ställde Arosenius ut på Lunds Universitets Konstmuseum. övriga utställare var Gerhard Henning och Sigge Bergström. I oktober deltog Arosenius i Salon d'Automne i Paris, dit han sänt flera betydande verk, som exempelvis temperamålningen Venus och sagosviten Ben Onis dröm. Under hösten arbetade Arosenius med förberedelserna till utställningen på Valand som skulle öppnas i november. övriga utställare var Gerhard Henning och Sigge Bergström. Arosenius visade 125 verk, bl.a. akvarellerna Självporträtt med blomsterkrans, Den första krogen, Profeten Jonas ankomst till Ninive, Den första måltiden, oljemålningen Kvarnen, temperamålningarna Rus, Venus, Flickan och ljuset etc. Utställningen blev Arosenius genombrott. Konstnären fick odelat erkännande från landets ledande kritiker.

1909

Natten mellan 1 och den 2 januari avled Ivar Arosenius i sitt hem i Älvängen. Han fick sin grav på östra Begravningsplatsen i Göteborg. I slutet av maj öppnades den stora minnesutställningen över Arosenius i Konstakademins lokaler i Stockholm. Samma år utkom bildalbumet Ivar Arosenius. Tjugonio bilder i färg. Inledningen sammanställdes av Axel Romdahl. Albert Bonniers förlag återställde Arosenius originalteckningar och gav ut barnboken Kattresan.