1909, under nyårsdagens sista timmar, förlorar Ivar Arosenius till sist kampen mot blödarsjukan. Trettio år gammal står han på tröskeln till sitt stora genombrott som konstnär. Framgångarna skulle knappast ha förvånat den självsäkre konstnären. Han lämnar efter sig en omfattande produktion: akvareller, teckningar, skisser, karikatyrer, oljemålningar, temperamålningar, sagor, bilderböcker, drastiska brev, bemålade dörrspeglar och utedass. En sporadiskt upprätthållen akademisk bildningsgång, där konstskolor kom att utgöra en mild motvikt mot Arosenius bohemiska natur, och ett antal bildningsresor på kontinenten, bar rik frukt i konstnärskapet. Genombrottet kom också snabbt efter hans död. Hans konst ställdes snart ut i Rom, München, Köpenhamn och Helsingfors.
Arosenius är och förblir en folkkär konstnär. Genom Kattresans brutala men samtidigt godhjärtade humor, och verk som Flickan och ljuset, har Arosenius fått en självskriven plats i den svenska konsthistorien. Men Arosenius är mer än dessa verk: hans stora produktion, framförallt under de sista åren i Älvängen, norr om Göteborg, visar på en bredd och en konstnärlig mognad som fortfarande har kraften att överraska.
Scenerna med vinets gud, de yppiga kvinnorna, de överförfriskade gubbarna med stora näsor som snart sagt alla kan känna igen som Aroseniusbilder, behöver kompletteras med de intima interiörerna från konstnärshemmet i Älvängen: här kan istället en enkel gryta eller en tilltufsad tygdocka utgöra bildens brännpunkt. Och just när konstnären har lämnat det burleska, åtminstone för ett ögonblick, för att ge sig hemmet i våld så uppstår något nytt – och stort – i konstnärskapet.
Arosenius har, under det dryga sekel som gått sedan han gick ur tiden, uppmärksammat och studerats i otaliga utställningar och böcker. I Aroseniusarkivet sammanfogas nu tre stora samlingar: Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, och Göteborgs universitetsbibliotek. I denna tredelade samling återuppstår konstnären i helfigur.
Arosenius är och förblir en folkkär konstnär. Genom Kattresans brutala men samtidigt godhjärtade humor, och verk som Flickan och ljuset, har Arosenius fått en självskriven plats i den svenska konsthistorien. Men Arosenius är mer än dessa verk: hans stora produktion, framförallt under de sista åren i Älvängen, norr om Göteborg, visar på en bredd och en konstnärlig mognad som fortfarande har kraften att överraska.
Scenerna med vinets gud, de yppiga kvinnorna, de överförfriskade gubbarna med stora näsor som snart sagt alla kan känna igen som Aroseniusbilder, behöver kompletteras med de intima interiörerna från konstnärshemmet i Älvängen: här kan istället en enkel gryta eller en tilltufsad tygdocka utgöra bildens brännpunkt. Och just när konstnären har lämnat det burleska, åtminstone för ett ögonblick, för att ge sig hemmet i våld så uppstår något nytt – och stort – i konstnärskapet.
Arosenius har, under det dryga sekel som gått sedan han gick ur tiden, uppmärksammat och studerats i otaliga utställningar och böcker. I Aroseniusarkivet sammanfogas nu tre stora samlingar: Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, och Göteborgs universitetsbibliotek. I denna tredelade samling återuppstår konstnären i helfigur.